Prehospital akutsjukvård

Med prehospital akutsjukvård avses undersökning och vård av patienter som utförs av yrkesutbildade personer, till skillnad från den första hjälp som ges av lekmän. Den prehospitala akutsjukvården omfattar brådskande bedömning av patientens hälsotillstånd och akut sjukvård samt vid behov transport av patienten för fortsatt vård till en hälso- och sjukvårdsenhet.

Inom den prehospitala akutsjukvården vårdas patienter som insjuknat eller skadats allvarligt, men även i icke-brådskande situationer utförs bedömningar patientens hälsotillstånd och vårdbehov. De vanligaste brådskande uppdragen är bl.a. bröstsmärtor, andnöd och störningar i hjärnans blodcirkulation samt trafikolyckor och fallolyckor.

Vad ska jag göra om jag behöver prehospital akutsjukvård?

Om du upptäcker en nödsituation i ditt eget eller en annan människas hälsotillstånd, ring nödnumret 112. Nödcentraljouren ger anvisningar och bedömer hjälpbehovet. Mer information om att ringa ett nödsamtal finns på Nödcentralets webbplats.

Vad utförs inom prehospital akutsjukvård?

När du ringer nödcentralen på numret 112 startar den prehospitala akutsjukvården vid behov.. Utifrån telefonsamtalet gör nödcentraljouren en riskbedömning av situationen och larmar de resurser som krävs för den aktuella situationen.

När de prehospitala akutsjukvårdsenheterna anländer till platsen gör de en ny situationsbedömning, ger eventuellt behövlig prehospital akutsjukvård redan på plats och transporterar vid behov patienten till den mest ändamålsenliga hälso- och sjukvårdsenheten.

Den prehospitala akutsjukvårdens bedömning av de basala livsfunktionerna innefattar mätning av blodtryck, puls, hjärtverksamhet, medvetandegrad, blodsockernivå och eventuellt alkoholkoncentration. Fältchefs- och läkarenheter har dessutom möjlighet till mer omfattande undersökningar redan på plats. Vid behov stöds patientens basala livsfunktioner, till exempel kan andningen stödas med olika hjälpmedel och blodcirkulationen med vätsketerapi och/eller läkemedel. Effektiv smärtbehandling är också en viktig del i den prehospitala akutsjukvården.

Kategorisering av brådskande fall

Patientens behov av brådskande vård bedöms med systematiska metoder, där man alltid undersöker patienten enligt ett specifikt protokoll och bedömer om de basala livsfunktionerna är tillräckliga. Vid bedömningen observerar man bland annat patientens andning, blodcirkulation, medvetande och eventuella skador.

I situationer med många patienter kategoriseras patienterna alltid enligt en förhandsplan på så sätt att patienterna får vård och eventuell sjukhustransport i rätt ordning – patienter med de mest kritiska tillstånden vårdas och transporteras först.

I Finland används fyra angelägenhetsklasser inom prehospital akutsjukvård:

• Uppdrag i klass A: det finns en allvarlig störning i de basala livsfunktionerna eller dessa funktioner är direkt hotade. Målet är att nå patienten inom 8 minuter från larmet.
• Uppdrag i klass B: man kan inte utesluta att det finns en störning i de basala livsfunktionerna. Målet är att nå patienten inom 8 minuter från larmet.
• Uppdrag i klass C: en lindrig störning i de basala livsfunktionerna eller någon annan orsak, som åtminstone kräver att situationen undersöks på plats. Målet är att nå patienten inom 30 minuter från larmet.
• Uppdrag i klass D: Målet är att nå patienten inom 2 timmar från larmet.

Transport till sjukhus

En situation som kräver prehospital akutsjukvård kräver inte alltid transport till en hälsovårdscentral eller ett sjukhus. Utifrån den bedömning och de undersökningar som yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården utför väljs den lösning som lämpar sig bäst för patienten. När patienten har undersökts och eventuellt fått vård på plats kan patienten i vissa fall få stanna hemma eller vid behov åka till en jourmottagning med till exempel taxi.

Ambulanstransport behövs endast om patientens tillstånd kräver fortlöpande observation eller läkemedelsbehandling eller om behovet av vård på en vårdinrättning av någon annan orsak är brådskande. Patienten transporteras till sjukhus då man efter situationsbedömningen har konstaterat att patientens sjukdom eller skada kräver fortsatt vård på sjukhus och att transport med något annat färdmedel, till exempel taxi, inte kan komma i fråga.

Patienten transporteras med helikopter för fortsatt vård då man anser att patienten har uppenbar nytta av tidsbesparingen. Patienttransport är inte läkarhelikopterns främsta uppgift fastän helikoptern landar på en olycksplats. Det främsta syftet är att transportera medicinsk expertkunskap på läkarnivå till en kritiskt insjuknad eller skadad patient.

Ansvariga

Överläkare Sanna Hoppu